MARIA

Örebro, förstås, för det är ju min stad. Staden där de allra flesta viktiga händelser jag varit med om utspelat sig, staden där jag vuxit upp, staden som är hemma helt enkelt. 

Paris älskade jag i samma stund som planet landade första gången jag var där. Jag vet inte vad det är som gör det, men all kultur, alla små mysiga gränder och så det vackra språket. Det går helt enkelt inte att inte älska Paris!

Första gången jag var i San Francisco var jag inte ens ett år, senast jag var där var jag tio. Trots att det gått mer än ett decennium sedan jag var där sist så minns jag den staden som en av de allra finaste jag sett. Alla backar upp och ner, utsikten över San Francisco Bay, Golden Gate-bron... Kanske skulle det var världens bästa upplevelse att åka dit igen, kanske skulle min romantiserade bild raseras total. Det får jag ta reda på någon gång när jag råkar ha en massa pengar över som jag inte vet vad jag ska göra med (för det lär ju verkligen hända...?).

För knappt en månad sedan var jag i New York, staden som aldrig sover. Inte heller jag sov mycket när jag var där vilket gjorde att jag hann uppleva massor på bara en helg. Jag kunde konstatera att allt var precis som i Sex and the City, fast bättre. I New York finns allt - från Central Park med lugn och ro till Times Square där pulsen är högre än högst. Staden har något nytt att erbjuda i varje gathörn och så gula taxibilar (och en och annan limousin)överallt. Ja, New York kvalade utan problem in på min favoritstadslista.

Idag var jag i Uppsala för första gången på nästan tio år. Jag var livrädd för att det skulle bli en jättebesvikelse, för jag hittar ju inte därför fem öre (och jag hatar att inte vet var jag är) och minns inte alls mycket från tiden när jag var liten och bodde där. Men jag hade inte behövt oroa mig. Det tog fem minuter innan jag hade koll på vilka saker som låg var (Uppsala är mycket mer logiskt uppbyggt än till exempel Göteborg där man ju kan köra vilse en hel dag utan att hamna på samma gata två gånger) och jag kände minsann igen både ett och två ställen. Uppsala är ungefär världens mysigaste stad med massor av gamla fina hus, små söta gator kors och tvärs och så Fyrisån tvärs igenom alltihop. Det kändes verkligen hemma, ungefär som det borde gjort för sisådär 19 år sedan då jag som äkta uppsalabo gärna berättade för folk om min stad och "min domkyrka" (det vill säga Uppsala domkyrka).

Yepp, das war das das /M