080520
Att blogga eller inte blogga, det är frågan eller To blog or not to blog, that is the question
Jag har alltid tänkt att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att börja blogga. Jag har varit helt säker på att det kommer komma en dag då alla på denna jord (alla de som har tillgång till dator alltså) bloggar, alla utom jag det vill säga. Den här sidan är dock beviset på att även jag har fel ibland - jag har börjat blogga!
Mitt (tidigare?) blogghat grundar sig nog främst i att jag tycker det är lite pinsamt att tro att man är värsta författaren när man inte är det. Finns ofantligt många (från Jane Austen via Astrid Lindgren till Jonas Gardell) som skriver så mycket bättre än jag och många andra med mig, så det blir nästan lite löjligt när vi vanliga döda ska leka författare. Ungefär som att jag skulle knalla in i en operationssal i tron om att jag skulle kunna ta bort en hjärntumör (okej det är inte ens lite samma sak, men ändå).
Den andra anledningen till att jag har/har haft fobi mot bloggar tror jag är att jag tycker det är irriterande med självupptagna människor. Många verkar inte ens bli tillfredsställda av att prata om sig själva 24-7, utan de startar en blogg för att kunna delge omvärlden precis all information om sina innehållslösa liv. I bloggen skriver de sida upp och sida ner om allt från hur många gånger de var på toaletten idag till vad deras mormors hund åt till frukost i tisdags. Dessutom tvingar sina vänner att läsa om det. Observera att jag inte syftar på mina egna vänner och bekanta, det här är bara hemska fördomar mot resten av samhället.
Föregåenge 10-12 rader var antagligen de mest bittraste som någon bloggare författat idag, så nu måste jag ju lätta upp stämningen här med att förklara varför jag startat min egen blogg om jag nu tycker att det är ett så förskräckligt forum. Jo, det är så här att jag faktiskt har insett att det kan vara kul med bloggar. Jag tycker det är jätteroligt att läsa om vad mina kompisar har för sig, speciellt i dessa dagar när jag inte kan träffa alla så ofta som jag skulle önska. Dessutom kan man ju få utlopp för sin narcissism genom att skriva av sig lite (jag erkänner, även jag har ett enormt behov av att berätta om mig själv), och det är ju faktiskt frivilligt för omgivningen att läsa. Jag har märkt att jag saknat skrivandet jättemycket efter att jag slutat skolan. Svenskuppgifterna där var ungefär sjutusen för många till antalet men ändå väldigt roliga, för man fick chansen att ordbajsa lite, helt enkelt.
Därför kommer här nu min egen blogg. Kanske kommer jag uppdatera den tre gånger om dagen, kanske aldrig mer, det återstår att se. Min blogg kommer antagligen inte hålla samma klass som Blondinbellas eller Carl Bildts, men jag tänker göra mitt bästa. Läs om du vill, låt bli om du vill.
Over and out /M
Kommentarer
Trackback
