MARIA

Häromdagen skulle en av mina vänner förklara för sin släkting vem jag var. Hon berättade först lite allmänna grejer och sa sen nåt i stil med "Om jag fick ta med mig fem personer till en öde ö skulle Maria vara en av dem." Min vän minns det säkert inte ens sitt uttalande längre men det gör jag och det fick mig att fundera lite. Dels över vilka jag skulle ta med mig till en öde ö (inte det lättaste, jag skulle vilja ha med så många, men självklart får C följa med till min ö om jag får komma till hennes) och dels över hur himla viktigt det är med vänner.

Jag har världens bästa vänner och jag hoppas att de vet att jag tycker att de är världens bästa. Jag tror jag har lite för bråttom i livet för att hinna säga det till dem tillräckligt ofta (en riktigt jäkla klycha, jag vet, men det är sant) men jag hoppas att de ändå förstår hur mycket de betyder. Utan dem skulle jag förvandlas till en grå lite fläck och det vore ju inte särskilt kul.

För övrigt var dagen idag lite bajs men lite bra. Dunderjobbigt att kliva upp efter fyra-fem timmars sömn och cykla iväg till jobbet där femtioelva miljoner hungriga människor väntade. Inget flöt på som det skulle och ett tag kände jag för att skita i allt och bara gå hem. Men som tur är har jag superbra kollegor som alltid gör sitt bästa och är på topp (nästan) hela tiden. En halvt begagnad glass från en arbetskompis och beröm från en annan gör en lite halvdålig dag så mycket bättre. Tack för det, ni är också hjärtligt välkomna till min (inte längre så) öde ö!