MARIA

Igår fick jag hundra spänn i dricks på jobbet. På ett vanligt restaurangjobb är det säkert en rätt dålig kväll men på Max motsvarar det ungefär en miljon kronor. Normalt sett får jag maximalt fem spänn, om ens det, i dricks under ett arbetspass från ett antal jag-tror-jag-är-så-himla-generös-människor som ler och säger "Behåll den du" om en enkrona. Visst, jätteschyst, men det är ju inget man blir rik på. Tur att lönen i övrigt är så fet, NOT!

Igår var det hur som helst annorlunda. Två jäkligt trevliga dudes kliver fram i till mig i grillen, snicksnackar lite och beställer något vanligt. Jag är servicetjejen deluxe och vi har riktigt kul. Den ena ber att få ladda sin mobil och det fixar jag förstås. Efter att de har ätit kommer han fram igen och ber att få tillbaka telefonen. När jag hämtat den och gett tillbaka den slänger han fram en hundralapp i bästa rikemansstil (han liksom svepte fram hundringen halvt gömd i handen, lite så där småhemligt nonchalant, ni vet). "Eeeh nej men gud nej", eller något i den stilen, lyckas jag klämma fram, men han insisterar att jag ska ta den så till slut ger jag upp, tackar och tar emot. "En sak till skulle jag vilja be om bara", säger han. Sure, han kan få min vänsterhand om han vill, tänker jag (eller kanske inte riktigt haha). "En stor mugg med is, tack". Det fick han.

Denna dricksupplevelse slås bara av en dag på Karros museum där jag jobbade förra sommaren. Då fick jag drygt 150 kronor i dricks av en kille för att jag höll öppet tio minuter extra så att han kunde visa de äckliga djuren (som han var helt fascinerad av) för sin försenade flickvän.

Idag är en bra dag, jag är trött som på en bakisdag men sjukt nöjd med livet ändå. Fibes, Oh Fibes! och jag har en mysig eftermiddag tillsammans och allt känns finfint. Ikväll blir det mera jobb med bra arbetskamrater och en ny schyst CD-skiva i bakgrunden (heja Lisa, Lisa fixaaaar!).