MARIA

Idag hade jag en dålig dag. Trött, förkyld (min satans hosta vill inte ge sig) och sur på allt. För första gången på tre veckor var jag arg på min värdfamilj, men egentligen var det inte deras fel, så det var lite korkat av mig. Igår bad de mig att sitta barnvakt några kvällar framöver, vilket jag förstås gick med på. Det ingår ju i avtalet och det var inte särskilt många tillfällen det handlade om, så jag var nöjd och glad utan att titta så noga på datumen. Sedan insåg jag att de prickat in minst en fredag eller lördag varje helg de närmaste fem veckorna! Inga långhelger i London eller minisemestrar på annan ort här inte... När flyg från Sverige och hit för Anna, Linda och Lisa dessutom visade sig vara hutlöst dyrt blev det för mycket. Var väldigt nära att jag la en lapp: "Tack och hej men nu ger jag upp och åker hem". 

Men att tänka så där negativt är bara självdestruktivt och har aldrig hjälpt någon, insåg jag sedan. Jag har ju faktiskt mycket mer fritid än många andra au pairer, och den helgen när mamma, pappa, Lovisa och Anders kommer och hälsar på är jag i alla fall ledig. Nej, så himla farligt är det faktiskt inte och efter en långpromenad i regnet och lite mat i magen kändes det riktigt bra igen. Och en liten nioåring som lägger huvudet på sned och säger "I love you, Maria" hjälper också till utan att hon vet om det själv...

/M

Ps Idag är det för övrigt bara tre månader kvar till julafton. Jag längtar!