MARIA

”Oliblo” eller Hemlängtan

Idag slog den (förmodligen första av många fler) stora hemlängtan till. På eftermiddagen mådde jag inte så bra; jag är förkyld som en gris och var dessutom jättetrött och hade huvudvärk. När mamma och pappa ringde längtade jag hem så mycket att jag var nära att ge upp helt och hållet och ta en taxi till Heathrow. Efter en liten eftermiddags-”nap” kändes allt dock mycket bättre och nu känner jag att jag är på G. Det är full fart och heja heja, precis som hemma.

Dagen som helhet får ändå klart godkänt. Förmiddagen spenderade jag, ateist som jag är, tillsammans med familjen i metodistkyrkan – det gäller att ta seden dit man kommer. Det var dock inte så farligt mycket hallelujah utan rätt okej. Efter ungefär en femtedels gudstjänst eller nåt sånt, där det mest var någon gubbe som stod och snicksnackade om hur ofta man läser Bibeln, hängde jag med på lite söndagsskola. Där lärde jag alla barn, och de vuxna med för den delen, allt om Sverige. Eller ja, jag berättade att huvudstaden hette Stockholm och inte Oslo, och så försökte jag lära dem att säga ”Örebro”. Den mest entusiastiske var en liten kille i sjuårsåldern och jag tror faktiskt att han var den som lyckades bäst med uttalet. Det lät ungefär som ”Oliblo” eller möjligen ”Uliblo”…

Kvällen har jag spenderat med familjen och även deras farfar med tillhörande fru som tittade in en sväng. Barnen är verkligen jordens härligaste och de får mig att känna mig så välkommen så. Idag har jag fått beröm för att jag pratar bättre än deras förra au pair gjorde i början (inte så konstigt i och för sig, hon var från Tyskland, haha)

Förhoppningsvis får jag igång Internet snart, så att jag kan dela med mig av dessa fantastiska små texter jag har författat de första dagarna. Jag har lyckats lokalisera ett trådlöst nätverk i närheten men jag vet inte om det tillhör är min familj. Förhoppningsvis är det så och då behöver jag bara ett lösenord, så är jag kontaktbar igen. Riktigt tragiskt att man är så datorberoende – jag har världens abstinens efter tre dagar utan tillgång till Internet. I och för sig är ju omständigheterna lite speciella nu eftersom jag knappt har någon annan länk till verkligheten. Hur som helst, det blir nog bra det där.

Puss, jag saknar er alla massor /M