MARIA

Jag älskar youtube.com, det är världens bästa hemsida! Där finns filmklipp om/av/med precis allt och alla i hela världen. Vad man än funderar över, vad man än är sugen på att kika på, så går det att hitta där. Hur bra som helst!

Min nya favvogrej är det här: http://www.youtube.com/watch?v=-z_ieFmUSrc&feature=related

- gitarrkurs via videoklipp! Världens smartaste! Jag, som verkligen inte är någon gitarrtalang, har lärt mig Eric Claptons Tears in Heaven på bara några dagar (och det låter i alla fall nästan rent). Nästa projekt är Led Zeppelins Stairway to Heaven, kan bli en rejäl utmaning...

Idag var jag ledig från jobbet. Det var ofantligt skönt att få sova till klockan tolv och sedan kunna gå upp och göra ingenting utan att behöva känna "snart måste jag åka till jobbet". Jag älskar mitt jobb (oftast) men efter gårdagens monsterarbetspass var jag i behov av en helt ledig göraingenting-dag. Jag såg Sex and the City-dokumentären jag spelat in och latade mig mest hela dagen.

På eftermiddagen blev det promenad med Viggo kring ett totaldött Holmen. Just när jag börjat fundera över om folk bara blivit allmänt ljusskygga eller om det slagit ner en atombomb eller något, så fick jag syn på en kille. Han bara stod och hängde vid ett staket med en mp3 i öronen och såg lugn och cool ut. Kanske väntade han på någon (säkert en supersnygg tjej, jäkla skit också!) eller kanske stod han bara där och hoppades att något kul skulle hända. Han var inte den snyggaste jag sett, hade inte världens coolaste kläder men av någon anledning dog jag lite när han tittade på mig och log lite (fast säkert bara så där artigt; "ja hej och hå här går du förbi och här står jag"). Sen gick jag runt och kände mig glad och nöjd resten av promenaden. Tyvärr står han antagligen inte kvar längre och tyvärr får jag förmodligen inte se honom igen, men helt ärligt så gör det inte så mycket. 

Efter en lång tids letande har jag (och tyvärr många andra med mig) funnit drömmannen. Björn Gustafsson, vilken kille! Eftersom jag inte verkar vara ensam om att ha siktat in mig på honom som framtida make har jag bestämt mig för en kompromiss. Jag kommer att nöja mig med Benjamin, så får resten av världen slåss om Orginalbjörn. Så får det bli. Kanonkul!

För övrigt blev jag dubbelt jätteglad idag. Först fick jag veta att en av världens bästa tjejer snart kommer hem från Frankrike och sen ringde en annan av världens bästa tjejer från andra sidan Atlanten. Puss på dem, mina bästa!

Häromdagen skulle en av mina vänner förklara för sin släkting vem jag var. Hon berättade först lite allmänna grejer och sa sen nåt i stil med "Om jag fick ta med mig fem personer till en öde ö skulle Maria vara en av dem." Min vän minns det säkert inte ens sitt uttalande längre men det gör jag och det fick mig att fundera lite. Dels över vilka jag skulle ta med mig till en öde ö (inte det lättaste, jag skulle vilja ha med så många, men självklart får C följa med till min ö om jag får komma till hennes) och dels över hur himla viktigt det är med vänner.

Jag har världens bästa vänner och jag hoppas att de vet att jag tycker att de är världens bästa. Jag tror jag har lite för bråttom i livet för att hinna säga det till dem tillräckligt ofta (en riktigt jäkla klycha, jag vet, men det är sant) men jag hoppas att de ändå förstår hur mycket de betyder. Utan dem skulle jag förvandlas till en grå lite fläck och det vore ju inte särskilt kul.

För övrigt var dagen idag lite bajs men lite bra. Dunderjobbigt att kliva upp efter fyra-fem timmars sömn och cykla iväg till jobbet där femtioelva miljoner hungriga människor väntade. Inget flöt på som det skulle och ett tag kände jag för att skita i allt och bara gå hem. Men som tur är har jag superbra kollegor som alltid gör sitt bästa och är på topp (nästan) hela tiden. En halvt begagnad glass från en arbetskompis och beröm från en annan gör en lite halvdålig dag så mycket bättre. Tack för det, ni är också hjärtligt välkomna till min (inte längre så) öde ö!