MARIA

Idag har jag lärt mig hur man driver en hamburgerrestaurang, och jag lärde mig det själv, den hårda (och enligt Peter bästa) vägen. Det var full fart, en kamp mot klockan, från första början - skulle vi hinna med allt viktigt innan de första hungriga idioterna dök upp klockan 10? (Vem fan äter lunch då?) Svaret blev nej men det gjorde inte så mycket. Resten av dagen bestod av ett antal rådfrågningar samt ett ännu större antal gissningar, men trots att jag inte hade koll på allt så löste sig det mesta. Med en hel del hjälp från alla bra arbetskompisar lyckades jag hålla igång hela skiten fram till klockan halv fem när kvällspersonalen kom och Johan kunde fixa till allt jag hade gjort fel.

Frågan är om det är bäst att lära sig saker den hårda vägen eller om det är smartare att ha någon som förklarar allt för en. Inte vet jag, men jag vet att jag var grymt nöjd när jag gick hem idag trots att alla andra på jobbet antagligen ville döda mig lite. Man växer som människa av att klara av nya utmaningar, vare sig det handlar om att bestiga Mount Everest eller bokföra en läskleverans.

Den alternativa rubriken till dagens inlägg kommer sig av att jag, som avslutning på denna redan småjobbiga dag, tappade min telefon i golvet. Ungefär en fjärdedel av skärmen är nu svart och resterande tre fjärdedelar lite halvt randiga. Tjusigt värre!

Jag älskar Sverige! Tyvärr finns det risk att man uppfattas som rasist om man säger det hur som helst utan att tänka sig för. Det är grymt synd och faktiskt helt sjukt tycker jag, klart man måste få tycka om sitt land utan att uppfattas som främlingsfientlig.

I och för sig är jag likadan själv - springer någon runt med en svensk flagga annat än på nationaldagen eller möjligen studenten tänker jag "Vad är det för skum människa? Säkert värsta rasisten". Om någon istället knallar förbi med en säg bosnisk, kinesisk eller norsk flagga reagerar jag knappt. Det är ju jätteknäppt! Visst, anledningen till att jag och säkert många med mig tänker så är antagligen att många puckoidiotbajssvenskar som är rasistiska och dumma i huvudet missbrukar svenska flaggan genom att använda den i fel sammanhang. 

Men istället för att gräva ner mig i tanken på att världen är dum ibland tänker jag glädjas åt att jag bor i ett så himla bra land som Sverige. Här får alla gå i skolan, i stort sett ingen svälter eller är hemlös alla får säga vad de tycker och tänker, och samhället är relativt jämställt (kanske ett naivt sätt att resonera - vissa har det säkert uselt men det orkar jag inte tänka på nu), . 

Speciellt nu på sommaren inser jag hur mycket jag tycker om Sverige. Visst, det regnar ungefär 90 % av tiden men de få dagarna det är sol är jag så lycklig, så lycklig att jag bor just här (och det är faktiskt ganska mysigt när det regnar också). Häromdagen var jag i Boshuslän och hälsade på en kompis och då bestämde jag mig, en gång för alla, för att det är i Sverige jag vill bo när jag blir stor. Det finns få saker som slår svensk västkustsk (försök uttala det ordet högt, inte det lättaste!) sommar med glittrande hav, varma klippor och värmande sol. Möjligen att en kall öl i goda vänners lag på en uteservering i Örebro en ljummen kväll i juli, skulle kunna slå det. Eller kanske en kvällspromenad i augusti till OKQ8-macken i Baronbackarna för att köpa glass tillsammans med S. Men Sverige och svensk sommar är grejen, helt enkelt.

God natt /M

Igår fick jag hundra spänn i dricks på jobbet. På ett vanligt restaurangjobb är det säkert en rätt dålig kväll men på Max motsvarar det ungefär en miljon kronor. Normalt sett får jag maximalt fem spänn, om ens det, i dricks under ett arbetspass från ett antal jag-tror-jag-är-så-himla-generös-människor som ler och säger "Behåll den du" om en enkrona. Visst, jätteschyst, men det är ju inget man blir rik på. Tur att lönen i övrigt är så fet, NOT!

Igår var det hur som helst annorlunda. Två jäkligt trevliga dudes kliver fram i till mig i grillen, snicksnackar lite och beställer något vanligt. Jag är servicetjejen deluxe och vi har riktigt kul. Den ena ber att få ladda sin mobil och det fixar jag förstås. Efter att de har ätit kommer han fram igen och ber att få tillbaka telefonen. När jag hämtat den och gett tillbaka den slänger han fram en hundralapp i bästa rikemansstil (han liksom svepte fram hundringen halvt gömd i handen, lite så där småhemligt nonchalant, ni vet). "Eeeh nej men gud nej", eller något i den stilen, lyckas jag klämma fram, men han insisterar att jag ska ta den så till slut ger jag upp, tackar och tar emot. "En sak till skulle jag vilja be om bara", säger han. Sure, han kan få min vänsterhand om han vill, tänker jag (eller kanske inte riktigt haha). "En stor mugg med is, tack". Det fick han.

Denna dricksupplevelse slås bara av en dag på Karros museum där jag jobbade förra sommaren. Då fick jag drygt 150 kronor i dricks av en kille för att jag höll öppet tio minuter extra så att han kunde visa de äckliga djuren (som han var helt fascinerad av) för sin försenade flickvän.

Idag är en bra dag, jag är trött som på en bakisdag men sjukt nöjd med livet ändå. Fibes, Oh Fibes! och jag har en mysig eftermiddag tillsammans och allt känns finfint. Ikväll blir det mera jobb med bra arbetskamrater och en ny schyst CD-skiva i bakgrunden (heja Lisa, Lisa fixaaaar!).

Idag var jag sämst på Max, alla kategorier. Jag hade noll motivation att vara trevlig, snabb, företagsam och duktig, och det kändes som allt blev fel hela kvällen. Jag var allmänt seg och sämst och alla kunder var dumma i huvudet (djävulen som trakasserade Julia häromdagen var tillbaka, eller jag tror det var han i alla fall, och så var det ett pucko som skrek och filmade i driven). Dessutom var det folk överallt och alldeles för mycket att göra.

Men jag bryr mig inte, för jag har jättebra jobbarkompisar som gör även det värsta av arbetspass riktigt trivsamt. Dessutom är jag ledig tre dagar från och med imorgon, helt fantastiskt! Sen på måndag är det på't igen, och då kommer jag vara bäst, eller i alla fall bra.

Och om mindre än två dygn kommer världens kanske bästa tjej hem, jag har saknat henne.